The return of the living dead, eller Skellitta 20 år

Hupp Hupp….. Ett event är på väg…..

The return of the living dead, eller som populasen skulle säga : Skellitta 20 år. Mc Cullin style… Festen kommer att vara fuktig, ja kanske till och med rent av blöt. När? I sommar. Var? I ett naturskönt område i Västerbotten. Mat? Skellitta style, rent fantastisk god så klart.. Åldersgräns ? 18 år Lekar ? Självklart, vad annars …. Leka bör man annars dör man.. 😉 Fighting, Beror på om vi lyckas få bort rosten från våra rustningar… Ja givetvis så kommer det att finnas möjlighet att puckla på varann i värmen.. MvH Keldor och ett antal gamla levande döda från Skellittas forntid. Så här såg en blänkare ut för fem år sedan, nu när alla ändå har glömt alla relevanta fakta, så tänkte jag hjälpa er att minnas. Så var ska vi börja, varför inte från början. För nu ett kvart sekel sedan så lämnade jag och min fru Frosthiem. Vi flyttade söderut, och bröt ny mark. Typ.. Vi startade i alla fall en ny förening, som fick namnet Skellitta. Tiden (år) gick och vi hade många fester, banketter och diverse lekar. Men som alla föreningar som forsätter att leva, så tar nya eldsjälar över. Så hände också här. Vi blev mindre aktiva, men så kom 20s jubileumet upp.

Tyvärr så var det ingen i föreningen som riktigt hade tid/energi över. Så jag min fru och Odal började smida vissa planer. Denna blänkare blev starten. Vi ville få ett gäng av de gamla medlemmarna att än en gång resa sig, och parta som vi gjorde när vi var unga och oskyldiga.. Ja jag är i och försig fortfarande oskyldig. Och ni kan ändå inte bevisa något.. Planerna sattes igång. Mat förbereds, tält hyrdes, badtunna skaffades fram, baren bestyckades, där någonstans blev autokraten påkörd när han skulle cykla hem från jobbet. Det var inte direkt någon hjälp. Min fru tog över allt jobb med anmälningarna, och Odal kunde koncentrera sig på att läka.( Han är rätt kass på det, sitta still är inte Odal’s grej, han är mer av en ekorre på speed.) Oavsett detta så kom tillslut dagen för eventet.

Så på fredag, så började en del gamla hjältar från Frostheim’s urtid anlända. Ja det kom faktist folk från både när och fjärran. Hela kvällen bestod av en enklare gryta, och en öppen bar. Massa gamla minnen, och en varm badtunna. Mitt starkaste minne är när två modiga män, smakar Drake’s habanerosnaps. Kommentarer som, jag kan bara andas in, följt av, jag svettas om tänderna, i kombination av två röda ansikten som hickar helt okontrollerat. Jag ler fortfarande av tanken. Senare på kvällen får jag frågan om när frukosten ska vara. Mitt svar. När jag vaknar, eller när någon ids fixa den. Min älskade svägerska fixade den. Jag vaknade av att Drake frågade mig om vi gett någon tillåtelse att filma. Svaret var nej, så Drake tog hand om problemet. Vill ni veta mer, så fråga Drake…

Lunchen bestod i grillade gäddburgare. Förvånansvärt vad enkelt man kan göra gäddburgare som smakar som vanliga burgare. Gott var det. Där någonstans så startade lekarna, yxkastning, bågskytte, dikter/sånger, frågesport. Bågskyttet, en gammal lek från Skellitta’s forntid, Höder’s missöde Balder’s hädangång. Vi sätter någon i rustning, (denna gång Pete, helt ny och hans första event) Sätter ögonbindel på skytten, och låter skyttens partner “Loke” sikta. Flest träffar vinner. Vi hade lite fajting också. Jag satte på mig rustningen för första gången på ett par år…

Sir William visade vart skåpet skulle stå… Ja de gjorde även Drake, och ett gäng till. Men kul var det. Därefter så hade jag kökstjänst. Vi serverade flera av de rätter vi haft i föreningens historia. Mellan ett par av rätterna så höll fursteparet hov, William och Isabetta, skötte detta med glans, jag vet att Pernilla, blev fru Petronella, hon fick sin AoA. (Ps.. jag kan mycket möjligt ha styckmördat stavningen på div namn… bara så ni vet, kan fortfarande inte stava.) Dikterna/sångerna som skrivits under dagen framfördes. Dagens tips.. kalla inte en kilt för kjol… det ger inte pluspoäng, särskilt inte när domarna båda bär kilt… En vinnare korades, inte helt oväntat så blev det min klanbror lord Steinar hans fru, Carina och Sanna. (Just nu så står det helt still, Carina och Sanna’s medeltida namn) (alla dricker)(ooo en annan show) Ätandet forsatte, varje omgång så gick jag ut i tältet och bad om ett par frivilliga. Händer sträcktes upp, och jag valde. Precis när jag bett om tre stycken, och pekat på den tredje så ser jag i ögonvrån hur fursten viftar med armen. Men försent…

Nästa rätt kommer, jag går in, ber om frivilliga, håller ögonen på högbordet. William rycker till i armen, men håller den nere.. Isabetta å andra sidan… hon följde fursten exempel från förra gången. Hon blev en förtjusande servitris. “Kommentaren, men jag trodde…” “Svaret, du inser att William satte dit dig…” “Nu ja…” Där efter så blev det hov igen, denna gång så hade klanen McCullin tagit ett beslut, vi behöver nytt blod, och helst någon som kan hålla en ton. Så vi kallade fram Rebecca, och frågade om hon ville ta det ansvar, och anseende som det krävs av en klanmedlem. Svaret var ja. Så klanhornet fylldes, och hon tömde det till sista droppen. Efter det så hade vi tårta. Alla bra fester har tårta.. Resten av kvällen/natten så pratades det, folk badade badtunna. Ja samtalen forsatte långt in på natten.

Ja sen kommer vi till söndagen. Vi städade, packade, och kramade varandra. Ja ungefär så var det. I alla fall vad jag kan minnas.. Vid pennan Kheldor Ps, bilderna har jag snott av Angelica och Geson. Ps. #eventberättelser